To soon.. To late

I will tell you that it's not gonna be any more posts for this year!
I'm Sorry that I just quit with the posts without any goodbye. But I'ts was because of the bad connection to the internet!

I promiss you that the next time i visit The Philippines, I will write every day!!!
 
Peace For Now! <3
 
P.S If I find any photos or ant videos, I'lll promiss I will show them!
Hug
 

9 dagar kvar

Alltså tiden har gått för fort! Jag önskar att vi hade praktik i ett år istället för 6 veckor.
Visst, vi har hunnit göra en hel del på dessa veckorna men jag skulle vilja göra så mycket mer!
Vi har träffat underbara människor som jag aldrig kommer att glömma.
Igår åkte vi med ungdomar från gymnasiet till en litet ställe för att ge mat till barn.
Ungdomarna tillhör går i en skola som tillhör en kyrka och i deras utbildning ingår bland annat att åka till de ställen där de utsatta bor för att hjälpa till.
Det är en bra sak de gör. Det är bra för ungdomarna att få ta del av och hjälpa de mest utsatta i sitt eget land.
De som går i skolan har det bättre ställt. Skolan är inte gratis här som i Sverige.
En sak jag undrade över innan vi åkte hit var om det fanns någon socialtjänst, som i Sverige. Och det finns det. Det är inte samma som Sverige där du kan gå och få lägenhet, pengar, ja all slags hjälp.
Där vi praktiserar jobbar en kvinna från socialen.
När Tomas och jag var ute och hick härom kvällen kom gatubarnen fram till oss som vanligt. Vi gav dom lite mat (våra rester) och skulle köpa ris till dom. När vi var på väg mot ett ställe för att handla ris kutade ungarna iväg. Tomas och jag stod som två frågetecken och vände oss om. Det var tre damer som höll fast en av pojkarna. Först trodde jag att han hade stulit från dem men det kom fram två män till oss och förklarade att de tre var från socialen och skulle ta pojken till ett s.k.a barnhem.
Min första tanke var; kommer jag aldrig få se honom igen?
Jag vill ju säga hejdå till honom och de andra innan vi åker hem för jag kommer att sakna dem.
Det är typ lite moderskänslor som poppar upp hos mig. Vill ta dem under mina vingar, ta med dem till Sverige så de får ett bra liv.
Min andra tanke var att det var bra att de tog honom så att han kan få äta, duscha och sova i en säng. Vilket han nog gjorde tills vi träffade honom igår igen.
De trivs inte där, därför springer de alltid ifrån socialen och rymmer från hemmet.
Det måste finnas någon mer anledning till det än att de bara vill ha frihet. Om hela gruppen är på hemmet tillsammans, varför vill de då fly därifrån?! Only they know the answer!

Kunde ladda upp bilder nu. Tog bara 3 timmar ;P




At Jax Comedy Bar - Mitt favoritställe!
Ser ni vem det liknar?
Missy - The only Girl girl at Jax.
Raven - with the amazing voice
Avatar
De drog upp mig på scenen och tvingade mig att dansa
Trottoar -lukar avlopp :/
Beautiful Sunset
Dessa vakter finns överallt, inte bara på Starbucks. :P
In the school
I skolan övar de på något som de har varje år - alla skolor.
När vi visar bilder från vår utbildning
Några elever och lärare som vi har intervjuat
I San Philip (tror jag det heter)
Den här lilla tjejen vill jag adoptera. Hon var inte som de andra barnen. :)
De håller på för fullt att skriva ner vad de ska "köpa"
Coolaste tanten. Vi frågade hur gammal hon var, hon sa 60. Chansar mer på 96.
Vacker utsikt
Tomas ville bada men han tyckte det var för grunt och struntade i det ;D
Peace!

Ny praktik

Dagen började med att vara i skolan kl 8, intervjua några barn och lärare och hålla i en "lektion". Vi visade bilder från vår hajk vi gjort.
Det skulle egentligen vara sista gången som vi var på skolan, men vi ska dit på måndag igen för att ungarna ska dansa till Teach me how to dougie. Det är deras nya nationalsång ;D Den spelas överallt och hela tiden och vi tyckte att det skulle vara en kul grej om de dansade till den :-)
Deras nationaldjur är numera Angry Bird. Alla har har något med Angry Bird.
Om internet hade fungerat som det skulle, då hade jag lagt upp bilder just nu.. Men det står bara sidan kan inte visas när jag försöker ladda upp. Ska testa igen senare. Försöka ladda upp videoklipp och bilder.
Vill ju visa er vad vi är med om :)
Efter vi varit i skolan hade vi lunch och sedan drog vi till vår nya praktikplats Social action center of Zambales.
Vi åkte till något ställe som ligger 1 timme utanför Olongapo. Där Aita mixat med andra bor. De bor långt långt bort från stan och affärer och SACZ åker dit en gång i månaden för att ge dem mat, hygienartiklar osv.
I byn bor ca 300 pers.
När vi kom dit hade ropade de upp namn efter namn. Alla vuxna fick vars ett papper där de skulle skriva i hur mycket av allt de ville ha. Så som ris till tandborste. De får allt gratis men får bara handla för 1100 peso vilket motsvarar mindre än 200 sek.
Människorna som bor där kan varken läsa eller skriva så de som arbetar på SACZ måste hjälpa dem att räkna ut hur mycket det blir som de har beställt. De felsta beställer alltid över summan och då måste de göra om allt igen.
Så lägnge det inte överskrider summan är det lugnt, men om det överskrider, ja då blir det extra jobb.
De gör ett fantastiskt arbete på SACZ. De får inte särskillt mycket betalt men är bosta hela dagen för att hjälpa andra att få mat osv. Och det stället vi var på idag, var bara ett av många.
Eftersom jag och Tomas inte kan Tagalo och det fanns inte miniräknare till oss heller, fick vi istället "observera". Men det kändes mer som att folket i byn oberverade oss. Har aldrig i mitt liv känt mig så uttittad.
De är inte vana vid vita människor där, och de märktes.
Fan jag har tagit så fett mycket bilder! Jag måste få in dem här på bloggen så ni får se!!
Anyway.. Det blev rätt tröttsamt och bara vara på ett och samma ställe så Tomas och jag tog en liten runda. Och fy fan vad fint det var. Vi gick inte så långt men vi kom fram till ett ställe med sant o lite vatten. Och framför oss hade vi en massa berg. Alltså ni fattar inte hur vacker det var. Ni skulle varit där! Vilken natur!
Anna, jag ska lägga upp bilder på din son här med en vacker bakgrund ^^
Tyvärr så blev slutet av dagen rätt sen. Det blir mörkt kl 18 och då höll de fortfarande på att räkna ut vad folk hade "handlat" för.
När kl var kvart i 7 åkte vi därifrån, i en bil/buss med en dörr som inte går att stänga. De har typ en ståltråd och ett snöre som håller fast dörren.
Men i det stora hela var det faktiskt intressant att se hur dom jobbar, även om det bara var en grej. De har lite olika uppgifter och vi har inte så långt tid kvar så jag vet inte om vi hinner vara med om allt. Men det återstår att se :)
På måndag ska vi i alla fall till skolan igen kl 9 och danska med ungarna. Sen ska vi till SACZ igen och åka iväg till något annat ställe för att dela ut vad de har beställt.
Peace!

Tisdag

Det har inte hant mycket idag.
Jag har legat pa rummet med kramp i magen medans Jaybee och Tomas varit ute.
Tror jag fatt magkatarr efter allt skit vi ater eller sa ar det nagot annat.. What ever haha.
Imorgon ska vi aka till ett stalle for hemlosa.. Vi ska fraga om vi kan vara dar som volentarer.
It's ok to change after 3 weeks ^^
Vi vill ju se sa mycket som mojligt och att vara pa Preda ar nog inte den basta ideen.. Vi har ingen utbildning att vara med barn och vuxa som ar totalt forstorda och psykiskt instabila.
Det ar ju inte som att vi kan ga till psyket pa sjukhuset och saga; hej, kan vi vara har som praktikanter? Det hade aldrig funkat. Vi gar inte ratt utbildning for det.
Jag ska forsoka lagga upp de andra filmerna ikvall eller imorgon!
Peace!

3 veckor kvar

Det tar evigheter att överföra en video så jag har bara överfört en, än så länge. Från i lördags när vi var hos aita folket
De hälsade oss välkomna med att dansa.
Det var lite speciellt att vara där. För det första så ville de ha nåt för att vi skulle komma dit. Jag förstår att det måste vara jobbigt att det kommer folk från andra länder för att se dom.. Men många där förstod inte att vi bara är studenter och att vi var där för att se deras kultur osv.
Vi intervjuade några tonåringar där och när vi var klara så var det en del föräldrar som undrade varför vi inte filmade deras barn. Så vi fick göra det också. Och till sist var det en mamma som tvingade sin dotter att bli intervjuad. De har de inte lätt och de vill ha hjälp med pengar osv eftersom de är fattiga.
Det var egentligen 5 pers som skulle dansa för oss, men de ville ha 500 peso per person. Vi sa nej till det eftersom vi inte är gjorda av pengar.
Men de uppskattade i alla fall lekarna vi gjorde. Både barnen och de vuxna. De gick verkligen in för det och det var kul att se. Både dem och vi fick uppleva något nytt :-)
Killen här gick efter oss när vi skulle åka och ville bli fotograferad :-)
Det kommer mer senare...:-)
Peace!

Torsdag

Vi var och besökte PREDA idag
En organisation för utsatta. Vi ville intervjua chefen där, men han var inte där. Istället var det en kvinna som berättade om organisationen och va det gör osv.
Det är som ett behandlingshem kan man säga.
Vi ska skriva ett brev till chefen där och berätta om oss och varför vi vill komma dit och intervjua. Sen får vi se om de godkänner oss eller inte. Får hoppas på det bästa.
Och så klart ska vi bara intervjua de som jobbar där. Inte de intagna.
Här är schemat för klass 6 (den ena klassen). Långa dagar.

Imorgon är vi lediga eftersom vi ska till aitabyn på lördag, så ikväll har vi varit på Jax Comedy Bar.. Igen.
De är helt underbara där och bjuder på sig själv. De flesta är transor på Jax. After Dark, Babsan och alla dom kan slänga sig i väggen hemma i Sverige.
Jag har aldrig hört en kille sjunga så som han kan göra. Första gången jag hörde honom igår, trodde jag att det var fejk. Playback. Men nej, det är hans röst! AMAZING!
Lite bilder från när vi var på standen. Inte superfina bilder.. men ändå :P
Tog bilden bara för att jag tyckte det var kul med en svensk pizzeria ;P
"Thank you, come again!" sägs hela tiden i vilken affär man än går. Så tyckte att det var lite kul att det stog där ;P
Det var det :P
Polisstationen där vi bor... vi kan känna oss trygga ^^
That's it for tonight.
Peace!

Onsdag o man Tomas fyller år

Idag är en jobbig dag. Jag bara går och tänker på hur nära det är tills vi ska åka hem igen. Jag vill inte hem! Jag vill bara stanna här och hjälpa människor.
Så mycket denna resan ger mig alltså.
Jag tycker min mamma är känslig som gråter för andra när hon ser hemskheter på tv. Jag har har haft tårar i ögonen hela dagen för att jag vill ge så mycket, göra så mycket, hjälpa till så mycket och jag kan inte för jag ska fucking åka hem igen. Det är så frustrerande!!!!!
Anyway.. Vi har haft en bra dag annars.. varit i skolan, letat efter gatubarnen för att ge dem mat.. men när man letar efter dem så hittar man inte dem :/
Just nu är Tomas o Jaybee på spa eftersom han fyller år :) Jag tänkte blogga nu tills de kommer tillbaka eftersom vi ska ut o fira honom efter dom varit på spat. :)
Åh, glömde ju skriva det att kidsen sjöng för Tomas idag, happy bday både på tagalo o engelska :-) Mycket fint o jag glömde såklart att filma det :-/ Men men.. det kommer fler ggr :-)

Peace!

8:e november

Förlåt åter igen att jag inte har bloggat men jag orkar inte på helgerna, även om det inte var helg igår. Men pengarna på internet var slut så jag kunnde inte komma ut på detta extremt sega internet.
Även om vi håller på att intervjua på helgerna också så vill jag vara lite ledig :) Hoppas ni har överseende med det :)
Igår var skolan stäng så vi var lediga. Och för första gången sen vi kom hit, var vi på stranden. Såååå varmt i vattnet. Sååå härligt :-D
Eller vi var halv lediga, vi intervjuade några från aita.
De som är utstötta från sitt eget land eftersom de ser ut som de gör. Små, korta med afro. Det är inte bara därför. Jag vet inte hela historien men vi ska till deras by på lördag och intervjua dem och se hur de har det.
Vi ska också hitta på någonb aktivitet med kidsen tänkte vi :-)

Vi har fått nya polare här i Olongapo. De hemlösa barnen. Varje gång de ser oss smilar de och pratar lite med oss. Tror inte det är så många som är trevliga mot dem så det uppskattar nog oss :-) Och får fortfarande lika ont i hjärtat när jag ser dem. Speciellt pojken som blev lämnad här av sin mamma. Han ser alltid så ledsen ut. :(

När jag har gått klart skolan kommer jag definitivt åka tillbaka hit. Det kanske kommer ta ett tag för jag måste hitta jobb, samla in pengar så jag kan öppna ett barnhem och fixa folk som är villiga att jobba.
Men jag kommer definitivt att göra det. Trivs med att vara bland folk som uppskattar livet trots att de har det tufft.
De är glada bara de får ett mål mat om dagen.
Inga krav på att de ska ha allt. Den nyaste mobilen, fetaste bilen, snyggaste kläderna, dyraste huset etc.
Visst, det finns dom också här som är så, men majoriteten är fattiga.
Vi är så jävla bortskämda i Sverige och är inte medvetna hur bra vi har det. Jag blir så arg av bara tanken på att de som kommer från krigsdrabbade länder osv kommer hit och har mage att klaga. De får allt! Vi får allt.
Bortskämda och oförskämda är vi!
Jag syftar inte bara på det matriella utan i det stora hela. Folk klagar på allt!
Uppskatta dit liv för fan! Uppskatta vad du har! Uppskatta din familj och dina vänner. Ta ingenting för givet!!!
Japp, nu är det jag som klagar. Men inte på att jag har det kass i alla fall.
Take it or leave it! Står fortfarande för min åsikt!!
Jag tycket att alla borde göra en sånhär resa och se verkligheten med egna ögon. Det kanske får folk att tänka om. Det har i alla fall fått mig att tänka om.
Peace!

4:e november

Igår skrev jag ju att vi skulle försöka få tag på några gatubarn för att intervjua och det fick vi, även om det bara var 3 stycken.
Supersöta ungar med hemska öden.
Jaybee stod och filmade dem när de var på gatan och tiggde pengar, de såg att han filmade och kom fram till oss. Eftersom de knappt kan engelska så förklarade J vem vi var och vad vi gjorde och frågade om vi kunde ställa några frågor till dem.
De gick med på det och följde med oss till hotellet vi bor på.
Jag och Tomas filmade medan Jaybee ställde frågor. Ju mer frågor han ställde desto mer sjönk dem och energin. Och även om jag inte förstod vad de sa så fick jag tårar i ögonen.
En av killarna hade blivit lämnad i Olongapo av sin mamma för 3 år sedan, hans högsta önskan var att få komma hem igen men han vet inte vart han bodde innan.
En annan kille hade bara sin farfar kvar som är döende och hans högsta önskan är att han inte dör.
Den tredje killen har familj i Olongapo får inte bo hos dem.
Alla 3 är 12 år och har varit hemlösa i 3 år. De bor på gatan, lite överallt. De blir oftast bortchasade av folk om de ligger och sover på deras mark.
Killarna håller alltid ihop vad det än gäller.
Vi köpte mat till dem. De åt bara halva för att de skulle ge resten till andra barn som de också håller ihop med.
Den ena killen vill bli polis för att få bort alla äckliga typer. Den andra vill bli advokat för att hjälpa andra barn som är hemlösa och den tredje vill öppna ett barnhem.
Tre fina killar med tragiska öden! It breaks my heart!
Fan att det är så jävla orättvist här i världen. Jag blir så jävla förbannad och ledsen!
Folk med miljarder på kontot köper lyxhus och lyxbilar och vetifan allt de gör. Varför inte skänka lite pengar? Varför inte göra en god gärning? Varför vara så egoistisk?
Imorgon ska vi försöka hitta nya barn som vi kan intervjua.
Man ser nästan inga hemlösa flickor. De jag har sett är aita (vet inte hur det stavas) och det är bara en familj. Kvinnan som har väldigt många barn, hon har döttrar.
Killarna sa att det finns andra hemlösa flickor men de är i en annan del av stan. Vi ska ta oss dit vid ett senare tillfälle.
Nu ska jag smälta dagen och sen sova.
Peace!

Uppdatering

Förlåt att jag är så dålig på att uppdatera men har ett internet som knappt funkar o när det väl funkar så är det mitt i natten. Men nu ska jag i alla fall uppdatera!
Vi håller på att intervjua ungdomar, men det är inte alla som vill bli intervjuade och det är ju förståligt.
Kidsen är blyga när det väl kommer till kritan. Tuffa på utsidan men små, små på insidan.
Det är tragiska öden. Har du inte pengar, kommer du inte långt.
De som har familjer och lever fattigt vill hjälpa sina föräldrar och försöker skaffa jobb så att de kan få lite extra pengar.
Imorgon ska vi intervjua gatubarnen. Jag undrar hur det ska gå!?
Det är liksom inte bara till att gå fram till ett barn och berätta om oss och fråga om de vill bli intervjuade och sedan gå till en tystare ställe. Vi måste ju försöka bygga upp någon slags tillit så att de inte tror att vi är några skumma typer.
Men, det blir en utmaning och jag gillar ju utmaningar så :-)
Det är rätt soft här i Filippinerna, och vi är i staden som aldrig sover. Det känns som om det finns klubbar och pubbar öppet dygnet runt här.
När vår dag är slut, brukar vi gå ut till nån pub och sätta oss där och lyssna på livemusik. Jag gapar lika mycket varje gång. De har såna otroliga röster, sån talang. Inte konstigt att man vill gå varje dag för att lyssna ^^
Ikväll när jag kom hem sprang det en fet jä*la äcklig kackelacka i mitt rum. Försökte fånga den men fjollig som jag är, hoppade jag undan varje gång den kom nära mig så jag var tvungen att väcka Tomas. Stackaren hade precis somnat. Men han var i alla fall min hjälte som dödade den åt mig. Tack Man Tomas ^^

Imorgon börjar helgen igen. Tiden går så snabbt, det är helt sjukt. Det var ju nyss helg.
Här kommer en del bilder :-)

Såhär kan det se ut. Kök och "tvättstuga" i samma rum.
Sötaste apan
En an killarna som vi intervjuat
Försökte ladda upp nya videos med det går inte.. Ska försöka igen imorgon.
Peace!

Update

Förlåt att jag inte uppdaterat. Vi har flyttat igen och jag har fått eget rum så jag har typ glömt att gå in på bloggen.
Idag är en röd dag här. Det har varit stängt i princip överallt eftersom det är alla helgons dag och det är en väldigt speciell dag för filippinerna. Fråga mig inte varför, för det vet jag inte.
Lyssna inte på tomas o jaybee.. de säger inget intressant ändå haha. MEN dom har börjat låta som ett gift gammalt par. ;D
Tyckte de hade klätt ut sig så fint så jag var tvungen att spela in :)
En annan sak som är väldigt tragiskt här i PH är att det finns så många talangfulla människor, men de är fast här och kan inte visa hela världen vad de kan.

Som han här killen tex. Han har en sån otrolig röst, men så står han på en pub och sjunger. Han ska ut i världen. Men dom har inga resurser här.
Det finns så många exempel som honom.
Och varför det finns så många hemlösa barn är för att föräldrarna åker utomland och jobbar. Pengar går före. De har chansen och då tar dom den.
Arbetslösheten är hög i detta land.
Folk med hög utbildning jobbar på Mcdonlads eller liknande eller är arbetslösa för att det inte finns några jobb.
Träffade en kille som är kock, men har får inget jobb här. Istället åkte han till sverige och jobbade extra i damnark, medans hans familj var här. Men han trivdes inte eftersom han inte kände någon och hade väldigt tråkigt efter jobbet. Det kan man ju förstå, vem vill bara sitta inne och göra ingenting.
Han återvände hit pga situationen och är fortfarande arbetslös.
Tragiska öden. 
Vissa har tur, andra inte.

Ja det var lite update.
Peace!

Lugn dag

Vi har hittat ett nytt ställe att bo på till ett billigare pris för single room. Imorgon flyttar vi, förhoppningsvis för sista gången. Jag kommer att bo själv medans killarna valde att bo tillsammans. Det kommer nog bli lite ensamt att bo själv nu, vi har ju varit tillsammans 24/7 nu i en vecka :)
Stället vi ska bo på har inte kuddar eller lakan så det ska vi köpa imorgon och när vi åker härifrån ska vi ge det till hemlösa.

Picture of the day

Jag gjorde ansiktet suddigt eftersom pojken inte var medveten om jag fotade. Det hade varit en annan sak om han varit vaken och tyckt att det var ok.

Det finns inte så mycket att skriva om dagen eftersom vi tagit det lugnt.
Undrar ni något är det bara till att fråga. :)

Peace!

Dag 6

(Om inte videoklippen fungerar så finns de under Arkiv lägst ner på bloggen)
Här är videon från gårdagen
 

Dagen idag började med att vi åkte också letade boende. Vi kollade lite olika och hittade ett billigt ställe för bara 18000 peso för en månad, typ mitt i stan i Olongapo.
När vi slängt in våra väskor på rummet, gick vi ut på stan för att kolla läget och handla lite.
Väl inne på köpcentret kom det en massa utklädda barn. Det är ju Halloween och jag tror att de gick runt med lärarna.
Efter ett tag ställe sig alla runt en scen där var och en av barnen skulle gå upp och visa upp sin outfit.
Känns inte riktigt som om det  var på barnens vilkor, utan på de vuxnas.
Vi vandrade vidare och barn efter barn kom fram och drog i armarna på en för de ville ha pengar. Jag kan säga att det är väldigt mycket hemlösa barn här vi bor. Det jag har sett och varit med om idag, har gjort mig tårögd. Det går inte att beskriva med ord hur det känns att se dessa barn och mammor som har en hel dröse med barn som inte har någonstans att bo. Heartbreaking!
De två pojkarna är bara en liten del av alla som finns.
I sverige är det vuxna människor som går och samlar flaskor/burkar, här är det barnen.
Alla är inte hemlösa dock, men då är det familjen som bestämmer att de ska ut och fixa pengar.
 
Jag har bara en kamera på mobilen så det är svårt att ta bilder. Jaybee har en riktig kamera och fått många bra bilder, men dem kan inte jag få nu. Och jag vet inte ens om det är bilder som jag vill lägga upp här. De flesta bilder är på personer som inte vet om att han fotade dem.
 
Det är festival här just nu också och en hemlös familj låg och sov i allt oväsen.
Videon är rätt mörk men man ser lite grann men inte för mycket.
 
Men det finns ju inte bara tråkigeter här nej, nej.
Det finns ju familjer som villken annan som helst som är mamma, pappa, barn.
Som tex den här flickan. Hon var på festivalen med sina föräldrar.  Föräldrarna säjler saker och hon är med.
Och som de här två. Pappa och dotter. Mamman är och handlar.
Det finns de med mycket pengar och lite pengar. Och de som har mycket pengar är oftast lite större, och då menar jag tjocka. De har råd att äta gott, eller skräpmat, det beror på hur man ser på det.
 
Och det som gör mig glad är att gaylivet här är så öppet. Det finns hur många transvestiter som helst, som inte gömmer sig. Bögar som går och håller handen och flator som går och håller handen.
Trots att de är katoliker här och att det inte är ok att vara gay, så visar de det öppet ändå.
Till skillnad från Sverige där det är ok men där man gömmer sig för man är rädd för fördomar, kränkningar, att bli misshandlad osv.
Hur konstig värld lever vi inte i?!
 
Hur som helst så kan jag redan säga nu, att den här resan har öppnat mina ögon ännu mer.
Man klagar för minsta lilla, när de finns de som har det så jävla mycket värre! Vad klagar vi för? Vi ska vara tacksamma att vi lever i ett land som har det så bra, att vi har det bra.
Ni kanske tycket att jag låter som en idiot nu, men då får jag göra det. Jag står för min åsikt!
Peace!
 

Dag 5

What a day.. har blivit sjuk så det är lite extra jobbigt i värmen.. men ska inte klaga för mycket ;D
Vi har inte gjort så mycket idag mer än att säga hejdå till dem vi bodde hos och alla kids. Vi delade också ut kakor som vi hade köpt till dem.
Har också ett litet videoklipp på barnen när de leker.. MEN eftersom jag inte har min dator så kan jag inte lägga upp den..än..
Lite över 6 timmar tog resan hit vi är nu - Olongapo. Vi var framme 23:30.
Här är inte alls som Rosario och vi har dusch på hotellet. SÅ TACKSAM!!
Här i Olongapo ska vi stanna tills vi åker hem. Här är det inte så farligt att vara som i Manila heller.
Från och med måndag ska vi börja med intervjuerna här, och jag tror vi börjar med kidsen som går i skolan.
Nu ska det bli skönt att slappa lite. Det har varit fullt upp sen vi kom känns det som.
Imorgon ska vi bara hitta någon annanstans att bo, typ som lägenhet eller något annat hotell.
Ska också fixa en adapter så att jag kan ha el till min dator hehe.

To be continue...

Peace!

Dag 4 och 3

Eftersom det jag skrev igår aldrig kom fram så skriver jag nu vad jag skrev igår.
Dag 3"Just nu sitter jag och jaybee på uteplatsen med en del ungar. De sjunger och spelar gitrarr och det är hur mysigt som helst. Tomas har lagt sig eftersom han knappt har sovit sen vi åkte - jetlag.
Det har varit  en lång dag, den började 5 imorse. Vi skulle ta bussen till Rosario La Union som gick kl 7. Resan dit tog lite över 6 timmar.
Det är  sån extrem stor skillnad från Manila. I Manila finns asiens största shoppingcenter och vissa ställen ser väldigt lyxiga ut. Gettot är inte heller som detta, här bygger dem hus av plåt osv. Vissa hus har inga golv eller fönster.
Här där vi är, är lite lyx i alla fall. Men det finns ingen kran med rinnande vatten utan de måste hämta vatten. Som tur är, kan de hämta vatten från huset intill, de slipper gå så långt då.
Men jag kan säga att; vara van vid att duscha i varmvatten till att slänga iskallt vatten på dig från en tunna, är stor skillnad.
det är en upplevelse att få dela livet med dem vi bor hos, och detta är bara tredje dagen.
När vi kom fram idag åkte vi med några barn och handlade mat, tvål, toapapper osv. Det är inte så lätt för dem att handla sånt när de inte har pengar. Deras pengar går till mat.
Alla verkar vara så tacksamma och glada för vad de har. Och vi, vi är så otacksamma, bortskämda och vill bara ha mer och mer."
Här är videon från gårdagen
 
 
 
dag 4 Idag åkte vi med några kids till ett vattenfall. De kommer inte bort så ofta eftersom det kostar pengar att åka överallt såklart.
Efter vi hade varit där en stund och fikat klart, åkte vi till ett annat ställe där de hade pooler o resturang. Det var fint där och kidsen uppskattade att vara där. MEN vi hade kunnat åka till något annat ställe som inte var så omgjort, något som var äkta. Men hur ska vi veta :-)
Nu lite pics :-)
Inne i stan
Rosario La Union. Barnen leker och har kul UTAN dyra leksaker

 
Här bor vi

 
The Ladys are playing card

 
Såhär ser det ut i badrummet. Ändå lyx med toalett ^^

 
På stället vi var med kidsen

 
På andra stället vi var

 
 
More 2 come..
Peace!

Om

Min profilbild

Jeanette

Min gästbok
RSS 2.0