4:e november

Igår skrev jag ju att vi skulle försöka få tag på några gatubarn för att intervjua och det fick vi, även om det bara var 3 stycken.

Supersöta ungar med hemska öden.

Jaybee stod och filmade dem när de var på gatan och tiggde pengar, de såg att han filmade och kom fram till oss. Eftersom de knappt kan engelska så förklarade J vem vi var och vad vi gjorde och frågade om vi kunde ställa några frågor till dem.

De gick med på det och följde med oss till hotellet vi bor på.

Jag och Tomas filmade medan Jaybee ställde frågor. Ju mer frågor han ställde desto mer sjönk dem och energin. Och även om jag inte förstod vad de sa så fick jag tårar i ögonen.

En av killarna hade blivit lämnad i Olongapo av sin mamma för 3 år sedan, hans högsta önskan var att få komma hem igen men han vet inte vart han bodde innan.

En annan kille hade bara sin farfar kvar som är döende och hans högsta önskan är att han inte dör.
Den tredje killen har familj i Olongapo får inte bo hos dem.

Alla 3 är 12 år och har varit hemlösa i 3 år. De bor på gatan, lite överallt. De blir oftast bortchasade av folk om de ligger och sover på deras mark.

Killarna håller alltid ihop vad det än gäller.

Vi köpte mat till dem. De åt bara halva för att de skulle ge resten till andra barn som de också håller ihop med.

Den ena killen vill bli polis för att få bort alla äckliga typer. Den andra vill bli advokat för att hjälpa andra barn som är hemlösa och den tredje vill öppna ett barnhem.

Tre fina killar med tragiska öden! It breaks my heart!

Fan att det är så jävla orättvist här i världen. Jag blir så jävla förbannad och ledsen!

Folk med miljarder på kontot köper lyxhus och lyxbilar och vetifan allt de gör. Varför inte skänka lite pengar? Varför inte göra en god gärning? Varför vara så egoistisk?

Imorgon ska vi försöka hitta nya barn som vi kan intervjua.

Man ser nästan inga hemlösa flickor. De jag har sett är aita (vet inte hur det stavas) och det är bara en familj. Kvinnan som har väldigt många barn, hon har döttrar.

Killarna sa att det finns andra hemlösa flickor men de är i en annan del av stan. Vi ska ta oss dit vid ett senare tillfälle.

Nu ska jag smälta dagen och sen sova.

Peace!

Usch... vad man känner sig hjälplös. Vad ska man göra förutom att "skänka en slant"? Vad kan lilla jag göra från lilla Sverige?

Jag var också både tårögt och förbannat när jag läste gårdagens blogg.Det finns alltid något man kan göra- vi kan samla in pengar, söka stipendium/sponsorer för att hjälpa till och bygga ett barnhem i Olongapo när ni kommer tillbaka.