Dagen idag började med att vi åkte också letade boende. Vi kollade lite olika och hittade ett billigt ställe för bara 18000 peso för en månad, typ mitt i stan i Olongapo.

När vi slängt in våra väskor på rummet, gick vi ut på stan för att kolla läget och handla lite.

Väl inne på köpcentret kom det en massa utklädda barn. Det är ju Halloween och jag tror att de gick runt med lärarna.

Efter ett tag ställe sig alla runt en scen där var och en av barnen skulle gå upp och visa upp sin outfit.

Känns inte riktigt som om det  var på barnens vilkor, utan på de vuxnas.

Vi vandrade vidare och barn efter barn kom fram och drog i armarna på en för de ville ha pengar. Jag kan säga att det är väldigt mycket hemlösa barn här vi bor. Det jag har sett och varit med om idag, har gjort mig tårögd. Det går inte att beskriva med ord hur det känns att se dessa barn och mammor som har en hel dröse med barn som inte har någonstans att bo. Heartbreaking!

De två pojkarna är bara en liten del av alla som finns.

I sverige är det vuxna människor som går och samlar flaskor/burkar, här är det barnen.

Alla är inte hemlösa dock, men då är det familjen som bestämmer att de ska ut och fixa pengar.

 

Jag har bara en kamera på mobilen så det är svårt att ta bilder. Jaybee har en riktig kamera och fått många bra bilder, men dem kan inte jag få nu. Och jag vet inte ens om det är bilder som jag vill lägga upp här. De flesta bilder är på personer som inte vet om att han fotade dem.

 

Det är festival här just nu också och en hemlös familj låg och sov i allt oväsen.

Videon är rätt mörk men man ser lite grann men inte för mycket.

 

Men det finns ju inte bara tråkigeter här nej, nej.

Det finns ju familjer som villken annan som helst som är mamma, pappa, barn.

Som tex den här flickan. Hon var på festivalen med sina föräldrar.  Föräldrarna säjler saker och hon är med.

Och som de här två. Pappa och dotter. Mamman är och handlar.

Det finns de med mycket pengar och lite pengar. Och de som har mycket pengar är oftast lite större, och då menar jag tjocka. De har råd att äta gott, eller skräpmat, det beror på hur man ser på det.

 

Och det som gör mig glad är att gaylivet här är så öppet. Det finns hur många transvestiter som helst, som inte gömmer sig. Bögar som går och håller handen och flator som går och håller handen.

Trots att de är katoliker här och att det inte är ok att vara gay, så visar de det öppet ändå.

Till skillnad från Sverige där det är ok men där man gömmer sig för man är rädd för fördomar, kränkningar, att bli misshandlad osv.

Hur konstig värld lever vi inte i?!

 

Hur som helst så kan jag redan säga nu, att den här resan har öppnat mina ögon ännu mer.

Man klagar för minsta lilla, när de finns de som har det så jävla mycket värre! Vad klagar vi för? Vi ska vara tacksamma att vi lever i ett land som har det så bra, att vi har det bra.

Ni kanske tycket att jag låter som en idiot nu, men då får jag göra det. Jag står för min åsikt!

Peace!